Helsingborgs-Posten – 29 januari 1864, sida 3

någon amma. Grefwinnan Macclessicle tem nade emellertid H. K. H. det wärdefullaste bistånd genom sin erfarenhet om, huru en fådan helt nyss anländ kavaljer skulle behandlas. Ervin fesfans belfa är förträfflig, och den lille prins sen är en wacker, frisk gosse, som befinner sig i det icke wanliga förhällande, att alla, som se honom, finna eu slaende tithet med honem och hans fader. Hwad som blifwit berättadt om Dans ålder före jödelsen och hans wigt, är ef ter the Vancets7 försakran mindre nöjaftigt. Han war wid sin födelse mera utwecklad än ett sjn månaders barn, men hans wigt war icke, sasom det blifwit uppgifwet, 9 skalp., utan 6 kommer sanningen närmare. Alldeles bestämdt låter jig dot härom ingenting angifwas, då han alldeles icke blifwit wägd, en underrättelje, som wäckt stor glädje hos alla engeljfa mödrar, som enstämmigt förklarade att det wore stor skam att mäga den lille prinsen, då det alltid bragte olycka att wäga ett barn. — Julaftonen hos Victor Hugo. Till den: na högtidlighet Hade den store stalden inbjudit de fattiga barn på Guernsey, fyratio till anta let, hwilka sedan twenne år warit i åtnjutande af hans frikostighet. Hwar åttonde dag är nems ligen halfwa antalet af dessa barniturinbjudna till en bastant måltid hos honom, få att de alla hwar fjortonde dag få äta fig fullt mätta. Till festen hade skalden äfwen inbjudit några wånner, oc) för dessa framställde den mwälvil: lige wärden orsaken, hwarföre Han på detta satt utöfwade fin wälgörenhet. År 1943 hade nemligen i Paris en kommisfsion blifwit nedsatt för att undersöta grunden till den fjuktighet, hwilten yppade fig bland de fattigare folftlassernas barn. Komitkens utlatande blef att om bars nen blott eu gång i månaden finge en ordentlig måltid med köttmat sjukligheten skulle till en stor del upphöra. Denna uppgift fästade sig djupt i skaldens minne, och han beslöt att så fort han komme i tillfälle dertill, skulle han pröfwa riktighrten af fomittus utsugo. För twenne år sedan utwalde han 40 barn bland de mest behöfwande tlasserna på Guernsey och började ide en gång i månaden utan ev gång hwar fjortonde dag gifva dem en måltid, beftå ende af färskt fött och ett glas min. Han hade den tillfredsställelsen att finna det hans wackra experiment fullkomligt lyckats. Manga af hans stackars små barn, hwilta lidit of en eller ans nan bland de fjutdomar, fom i fattigdomens hyddor hemsöka de spåda, hade blifwit botade, och nära nog allas fyfiska konstitution hade blifwit förbättrad. Han önskade särstiltt att hang gäster icke skulle tro det han wille tillegna sig någon förtjenst of hwad han gjort, ty det war hans tro att det wore den rites pofitiva fryldighet att hjelpa den fattige — en slhyldighet fom lika mycket pålades af sunda förnuftet fom af ett kristligt finne — och att den rike ej har rått att offra sitt öfwerftöd på njutningar då han fer sina medmenniffor lida omkring fig. Sedan stalden slutat denna förklaring, ledde han sina barn till en bredwid liggande salong, der de funno en lysande julgran, hwars grenar woro belastade med leksater, fom nedtogos och utdelades bland de sma, hwilla sedermera afs lägsnade sig öfwerlyckliga och, fom man fan hoppas, tacksamma mot sin wänlige wärd och wälgärare. — —— a A —