Helsingborgs-Posten – 8 januari 1864, sida 3

hofwets almoser passa ide för er. Låkarne hafwa tillrådt landtlifwers renare luft. Äfwen jag känner mig illa hår, oh har derföre soki ob erhållit permission både för er och mig. Om twå timmar hålla mulåsnorna för dörs ren, för att föra oss till wårt flott, Casa del Campo, hwarest ni wid PManganares kust fan hemta nya krafter. Jncz bleknade, fy detta ord urtalade en Mild messa — kanske för ewigt från Den älskade, och churu hon fort förut beslutat aLfr fjelj de wågabringa en dylik, få giorde nu tanken på denna iwungna skilsmessa i förening med de djupa uttryck af ömhet, som hon nyss hade läst i prinsens bref, henne ytterligt swag och wad: lande. Dock — markisens wilja war hennes lag, och innom få timmar war hela hushållet på wäg till Casa del Campo. Donna Lora underlåt naturligtwis ide att i få ord antyda för prinsen den tillbedda das mens wistelseort, och så förändrade inttigen fin skädeplats, men ide fin idse. Vv Casa del Campo, hwilket i sednare åren blifwit ett kungligt lustslott, ligger omkring twå mil från Madrid i en af nägra kullar bildad dal, i hwilken Manzanares-flodens djups blå wågor ka sta sig. Cit gammalt slott, härstammande från morernas lid, omgifwet af en liten by, fom utbredde några enstaka hus längst ned i valen war nyckelen till detta lilla paradis, der et siukt bjerta, fom ännu ide förlorat allt hopp på lifwets fröjd och lyda, med skäl kunde hope pas på att tillfriskna. Hit war det, som markisen förde sin maka. Cafa del Campo, en del af hennes morgone