will wisa spanjorerna, hwad tysk kraft och tysk tapperhet förmå. Han tyder ur skidan en fort, brev hirscherfängare, störtar taft fram emot tjus ren och anbringar på dennes nade ett få fraf. tigt hugg, att han med ett enda flag nästan skiljer hufwudet från kroppen. Församlingen utbristet i ett bedöfwande buller; de sköna wifta med näsdukarna och kasta dlommor för fes grarens fötter, och under det fru de Manzera, fom, då hon såg den älskade blindt rusa fas ran till mötes, wanmäktig sjunkit i sin bestörta moders armar, — återkou till besinning, afs sände den öfwer den utförda hjeltebragden förs wånade fonungen, fin kammarherre, markisen de los Velez för att fråga, hwem den maklige främlingen war. III — Helsa ni hans katholska maj:t, och säg honom — swarade prinsen den kammarherre, som till honom öfwerförde konungens loford — att hang nåd wore mig dubbelt få mycket wärd, om han till densamma wille foga en förlåtel. fe till prins August af Sachsen, fom på der :a befynnerliga fått gjort fin entre. Då mars kis de los Velez hade bragt konungen detta swar, uttalade denne helt öppei sin förundran deröfwer, att en få hög herre kunde wilja hörs ta fig i en få ögonskenlig lifsfara, ty den fjufs lige och swage Carl den 2:dre kunde allta minst strvta öfwer en dylik manhaftighet. DÅ nu hofwets egendomliga ceremonier förs hindrade konungen, att genast mottaga prinfen, få afsände han marrisen tillbaka, för att bhelsa honom och låt säga, att han wore wålfommen till hans land och särskildt tid hans hos. Han, konungen, skulle göra fig ett särdeles vös je af att wid lägligt tillfälle fe honom hos fig.