2 Det gamla året har redan gått till sina fader och ett nytt har börjat, fedan mi filt framtråds de för wära läsare. Då wi kasta en blick tillbaka på det förflutna, huru betydelsefullt har det ide warit för mången! Till och med en och annan mammons träl — så afundswärd han än synts wara — der han rufwat på fina gyldne ftatter, har fått göra nägon bitter erfaren: het af lifwet och mången, som trott sig ftå faft och fåter på lyckans fwindlande Höjd, Har fått erkänna den gamla satsen: ingen fan prisa fig lycklig före fin död. Mången, fom ansett sig ej kunna blifwa mera wanlottad i lifwet än han war, har fått tömma en ännu bittrate kalf. Mången, fom på redligt och ansprakslöst sätt fött ftväfwa fig fram i werlden, har blifwit gäckad i sin förhoppning om en liten lön för fin möda, under det att titlar och egodelar tillfallit den illsluge. sjeljtäre dåren. Sa olika falla jordens lotter och så föränderlig är tiden. Ja; wi få alla besanna hwad den danske fal: den säger: Sspor ev i Verden et blivende Sted, Fjeldene glide — Hoisleterne med. Och till den enstiltes lif finnes få mången motbild i hela nationers öden. Hwillet forgs ligt drama hafwa wi icke i Polens frihetskamp, i det wi se de stackars polackarnas dödsrydnine av under despotismens gissel — och detta i hela Europas — hela det civiliferade Europas äsys — och detta Europa får derwid, om ide en tänftolös, dock en owertsam åskadare. J Amerika pågår en blodig strid mellan bröder. Det skall wara en ädel strid — en strid för förslafwade bröder — de swarte; men wi tro, att i denna strid blanda fig alltför många enskilta beräkningar, ott densamma kan anses hafwa ett så helt och hållet ädelt ursprung. CE mellertid tordt den högste styresmannen få leda denna blodiga kamp att den länder till en god utgäng — erkännandet äfwen af slafwens menfte liga rättigheter. Detta år har sorgligt slutats äfwen för wåra bröder å andra sidan Sundet. En älstad landsfader har i Danmark gått bort och der efterlemnat en djup saknad. Tyskland har alltmera twingat det danska folket till eftergifter och intrångt på dess område. Ett frig synes der nära Nog oundwikligt, sedan numera flera ejtergifter ej kurn! göras de öfere drifna tysta anspräken. Oförfärad står den lilla hopen rustad till för swar inom det södra fleåwigska området emot de tyska legionerna, öfwergifwen af dem fom matten hafwa. Italien ruftar, från Ungern utgå stridsrop och — grans nen i Öster —, hwad will han med fina rufjtningar? Med få ord: det förflutna året har warit ett olycksbådande år, oh hwad härpå föl jer i det nya torde ingen funna beräfna. J wärt eget fosterland har herrskat frid och ens drägt oh under wåra fredliga idrotter, mår sträfwan för landets förkofran, hafwa mi ännu stort behof af freden. Men kommer äfwen os männen öfwer of, må det då wisa sig, att ännu finnes mannamod i Swealand! Wi sätta mår lit till herren öfwer alla berrar; han gif wer segren i rättan tid.