i den kungliga logen som om honom egde den ringaste kännedom. Under det alla de öfriga damerna högljudt gäfwo fin beundran tillfänna, fatt den unga marfisinnan von Mazera tyn och med rodnadens purpur på fina finder. Ad, hon wisste, hwem den fremmande riddaren war, och hon anade odfå hwarföre han war kommen! ty hennes qwinliga skarpsynthet hade wäl förstått att tys ba de blickar, fom i det ftansyska fonungaflottets salar blifwit henne egnade af denne ridz bare. Med tårar hade hon lemnat Paris; med tårar hade hon ockjå boriskänkt sig åt en man, den hon alls icke kunde älska, men åt hwilken Hon, lydig fina föräldras wilja och comvenans cens rött, hade räckt fin hand. Och nu! ... huru härlig, huru stolt, stod han, minnet från Paris, för hennes ögon!! Han, beundrad af alla, känd endast of henne, war henne uu få nåra. Hon kände också nu först rigtigt, hwad han war för henne, och hjertat tillh:viskade hen ne ocfå: du måste älska honom af hela din fjäll Nu smattrade trumpeterna. Spanjorernas passion för tjurfäkming styrde nu deras blickar rå Eircus, och in ryckte nu på slåtliga hästar Matadoterna, åtföljda af de lätta bewäpnade Torreadorerna och Bandarillerna. Slagmingen begynte och nationens passion fordrade många blodiga offer såwäl bland hå star fom menniskor. Slutligen syntes dagens hjelte, en jättestor tjur, som blifwit uppfostrad på Andalusiens wilda men fruktbara marker. Han rusar fråm i tygellös wildhet, och rädda fly nu de eljest så modiga kämparne. Plötsligen frambryser då på en eldig häst den slätlige mannen i jagtdrågse ten. Han bar obemärkt lemnat balkongen, och