På de rikt smyckade balkongerna, hwilka wette utåt torget, hade Spaniens grander tagit plats, En tjurfäfktning, hwilken Konung Carl den 2 fre bade lålit fran stalta till fin unga ge måls, Pfalziska prinsessans, Maria Anna af Neuberg till åra, war orsaken till denna ftrås lande agfemble. Bland den höga adel, fom uts gjorde den nya drottningens följe, befan fig oc få öfwerhofmästarinnan Cathrina de Moncado, — den nyligen från Paris hemkomne markisens gemål, — jemte hennes dotter, den för få bagar sedan förmälda markisinnan Jnez de Manzera oh hennes mate, en gammal torr och inpiskad grand, som hwarken genom dygd eller älstwärdhet svontes hafwa förijent den tjusande markisinnans hand. Man hade kunnat tånka sig, alt den församlade publikens uppmårffams bet före fäktningens början skulle blifwa tagen i anspråk af festens föremål, det unga fonune gaparet eller ätminstone den nya strälande drotts ningen. Så war dot ide fallet. En hög, ssätlig mansgestalt, fom nyligen blifwit fynlig på en balkong, ådrog sig allas blickar, såwäl genom sin skönhet, som genom det egendomliga i hela bang wäsende. Klädd i en grön, med guldsnören bebrämad jastrock, stödde fig Auguft den starke, okänd för alla, utom för en, med korslagda armar på en dyrbar armdyna, hwars brokiga broderier fladdrade för winden. Han fåt filt mörka djerfwa ögonpar flyga omkting öfwer ästådarena, tils han fumir den han sökte. På den kungliga tribunen war nyfiifenheten fårdeles stor, och ingen wisste hwarifrån den underbara fremlingen war kommen. Att han innehade en hög rang, utwisade både hans bållning och hans följe, men som han ej war yresemtetad wid hofwet, fanns der ocfå ingen