fält för att förjwara det land, inom hwilket ders warande tyskar, blifwit med gästfrihet mottagna och i rikaste mått blifwit delattiga af fonftituz tionella rättigheter. — För de brandskadade i Warberg. Hans Longl. Höghet hertigen af Wermland har une der tillfrisknandet efter fin lycligen genomgång: na sjukdom sys selsatt fig med förfärdigande af åtskilliga små pappersarbeten i den ädla afsigt att desamma skulle, till förmån för de brands stadade i Warberg, försäljas wid den exposition, som i slatet af förra månaden i Halmstad egs de rum. Då emellertid desfa arbeten förft fe nare kunnat ankomma till Halmstad, hafwa des samma, i enlighet med den unge furstens uts tryckta nådiga önskan, blifwit på annat sätt afyttrade och det infiutna beloppet, 370 rdr imt, öfwerlemnadt till nödhjelpstommittten i Ware berg. — Från Borgå har anlåndt det forgliga budskapet att Finlands store skald professor Muneberg förl. Lördag mid middagstiden, under en räfjagt utanför staden, träffats af ett swårt slaganfall. Professor Willedrand är tillkallad som läkare. — Goöteborgs museum har af herr I. I. Dickson erhållit en gäfwa medaljer uppgående i metallifft wärde till flera hundra rdr. — Swilka erhöllo julaftonen de bästa julklapvarne? Fram Halmstad strifwes i Halms stadsladet: Det war med särdeles nöje man julaftonen, efter bönen i kyrkan, gjorde sitt inträde på elementarlärowerkets fal, der för ett större antal af de fattigare barnen inom samhället fru ref: torskan Aberg, biträdd af andra för nöden öm mande wänner, föranstaltat en wacker julfest. Med förnöjda anleten sutto de små barnen kring ett större dukadt bord framför fina jul: ljus och jnlhögar, de sistnämnda bestående i fiera julbröd, kakor och andliga skrifter. Småherritapet drack sitt taffe med smak och blickade uns der tiden förnöjda på den owanliga här liaheten, wäl wetande, att de icke skulle åter: wända tomhända till det fattiga föräldrahem met. De närwarande barnens antal uppgid till omkring 40 a 50 och erhöllo alla dessa, utom gåfwor in natura, fläder och penningar, fom till dem på stället utdelades. Det war för barnawännen, äfwen om han intet gifwit till denna fest, en angenäm njuts uing att fe den glädje fom afmålade jig i bars nens anleten wid erhållandet af dessa gåfwor. J ännn Högre grad måste denna känsla göra fig gällande hos dem, fom föranstaltat od bidrus git till förwertligande af denna julsest för de små medellösa. Det är in sfönare att gifwa än taga, och då få är, lunna wi med skäl får ga, att tillställarinnan och de till det wackra för relaget medwerkande, i medwetandet af att haf: wa aftorkat mången af de fattiga barnens tå rar och fröjdat månget modershjerta, erhållit de bästa julklapparne; eller hwad säger du lär sare, anser du icke detta för julklappar? Om, ty wärr, så är, skall kanhända den tid komma, då du anser hjertats frid och förnöjsamhet för mer än allt werldens guld. — Fiusk bödel i Polen. En öfwerste Cucz roth, finne, utmärker sig nu såsom bödel i Pos len, berättas i A.-B. Sorgligt att ännn ett namun af swensk härkomst skall nämnas bland Rysslands blodhundar, men sorgligare är då