Helsingborgs-Posten – 29 december 1863, sida 2

till styrhuset, för att lägga bånder på dame mann, men fann dörren reglad. — Did, min revetver! ropade han nu. Jag will wisa er huru, man bestraffar my!eri. Alle man på däck Eldrarne och matroserna hwilka ide tjenftz gjorde eller haft wakt oh derföre ej wisste hwad som förefallit, skyndade fram ur sina kojor och gjorde alldenstund de woro wande wid blind fubordination, mine af att bistå faptenen; emels lerttd, få snart de fingo fe faripgets farliga öbelägenbet och dessutom Wilson och Dammann stodo i hög akming hos dem, besinnade de fig snart och intogo en neutral ställning. Såsom kofiorn hade påstätt, alt der war method i. faptenens wansinne, så wisade det sig äfwen nu, — då Dick anlände med det begärda wape net, ryckte Han detta hastigt till sig, likwäl un: derkastande detsamma en sorgfällig pröfning, innon han begagnade det. Då han öfwertygat fig av fulor och precussionshattarna woro på rätta stället, försöfte han nedstiga i maffinrume met, men faun dörten battikaderad. Utom fig af raseri, sprang han till slyrhuset, der Dame mann stod och wäntade an få wånda ångaren åt söder. — Jag frågar nu, will ut lemna rodret och fomma ut eller ej? ropad? faptenen med håfe tigare stämma, spännande hanen på revolvern. Damman småleg inom fig sjelf, men teg och gaf noga ak uppå de alltmera i det fiers ran förfinnande bankarna. Med tänderna skafande af taseri, uppfordrade den ut sinmge de omkringstående mattoserna att bemäktiga sig offfceren och sängqsla honom, men ingen rölde fig, tv blirtsnabbi hare ryktet spridt sig om faptenens wansinne. Till och med den trogne Did gjerde ej annat än wred fina händer. Nu