Helsingborgs-Posten – 29 december 1863, sida 2

——— — — bankarna syntes helt nära. Ni år ej i ständ till att föra kommando på fartyget längre. Bes griper ni ide, att ni genom er galenskap fan fåtta tre hundra menniskors lif på spel! Wet ni .... Hår blef läkaren afbruten genom waktens skrik på baden och manskapels uppe i mans terna, hwitfa samiidigt ropade: -Bränningar framför of:! Oreda uppstod, hwilken ännu mera ökades genom passagerarna på dåd och wi hotades af en werklig fara och räddades endåst genom of: ffcerarnes sinnesnärwaro. Wilson sprang till maskintrappan och ropade med en dundrande stämma: stopp! och i nåsta ögonblict — ingeniören hade uppenbart wäntat på denna befall: ning — utflögo tjockarhwita moln från ven: lilrören, under der att fartyget ännu några ögon blid sköt framåt och började häftigt rulla. Dammann hade emellertid skyndat till styret och bemäktigat fig rodret. asbidande det ögun: blid då maskinen åter skulle arbeta, Wårt låge war i högsta grad farligt. Fyrtornet på fina of höga wågor öfweisköljda klippor låg fnape påst trehundra feg ifrån oss och wi kunde tyde ligen fe att folket på galleriet skyndsamt före sade af och an. Wid båda sidor af den swarta klippan lågo winkelformigt en hop bankar, OM wer Mwilfa hafwet bröt fig med stor häftighet, få att wi befunno of i en haljeirkel af förderf! Då Wilson nu gaf befallning att maskinen skulle arbeta tillbaka dundrade, kartenen, på hwilken man i första ögonblickels förwirting icke gifwit akt, genom spräfröret OM ingeniören, at han endast skulle låta det gå framåt. — Jag skall göra hwad fom år min fful dighet, gafs tid hvar, oh Ångaren rötde fig fatta tilbafa. Nu störtade den rafande bort