fig upp till den härde, i brottet grånade gubbens wredgade öga. Gubben war blygrå i ansigtet. Wredgad, skulle han fatta henne i armen för att tukta henne; men hon flydde före skräckt undan och skyndade bortåt kyokogården. Hon wille söka stydd på fin mors graf. Gubs ben fölide henne ett stycke; men hon war fnabbare ån han, och, mumlande en förbannelse mellan länderna, äterwände han till jordkulan.