Bleka flickan på kyrkogärden. viten penteckning af Gustaf Filip. (vÅtet om.) I. — Hwad heter den silla bleka flickan, fom hwarje qwäll syns hår på kyrkogården och fom fer få rädd och skygg ut? — Jngen wet det. Zag tror ej, att mången fett henne på nåra Håll. J skymningen, då flädermössen börja flyga omfring, kommer hon fram, ingen wet från hwilket gömsle, oh om morgonen, innan dagen gryr, är bon borta. — Hwad lefwer den stackarn af? — Det wet man ej. Jngen har sett hens ne tigga. — Har man ej eng någon aning om Mwars ifrån den lilla anden förskrifwer fig? — Derom känner man intet med wisshet. En gumma wet att berätta hurufom för trets ton eller fjorton år sedan påträffades på fyr kogården, af en numera asliden dödgräfware, ett litet barn, inlindad i en linneduf, och att barnet af dödgräfwaren bars till dennes hem, men efter nägra weckor bortstals. Gumman antager, att den bleka flickan på kyrkogården mäste wara det sör fjorton är sedan af död: gräfwaren på samma fyrkogård upphittade och sedan bortstulna barnet. Den stackars flickan är sannolikt rubbad till förståndet. Hon ser sige omkring i hwarje minut, och få snart hon märker att någon närmar fig henne, skyndar hon bort öfwer grafwarne som ett litet wildt djur. — Efulle det ide wara möjligt att få fatt uti och tämja det lilla wuddjuret?