Helsingborgs-Posten – 19 december 1863, sida 3

Flera år härefter, wid midsommartiden 18. ., fäårdades twå studenter emellan B. .... s oh M. ... s gästgifwaregårdar i södra Swerige. De hade åkt på en hård bondwagn hela dagen i dam och wårme. Skjutspojken Hon in hå starne, för att hwila dem. Under tiden togo fig studenterna friheten att gå fram till det täcka landtstället, fom låg nåra intill, omgifwet af parker, genomskurna af bådar t olika rvigtnins gar. De gingo in i en af flygetbyggnaderna på gården, der de stillade törsten med iskallt watten. — Hwem eger det hår wackra landdtstället? frågade den ene studenten en tjenstflicka, som ledde en liten flicka wid handen. — Notarien Hjelm. — Ar han gift? — — d. — Hwad är fru Hjelms förnamn? — Wendela. — Ah, för tufan, det år ju den skickliga må larinnan Wendela Hjelm! utropade studenten, wäåändande sig till kamraten. — Har sru Hjelm många taflor och granna målningar i fina rum, wet du der? frågade famme student flickan. J detsamma utkom ert fruntimmer på traps yan till stora byggningen, ropande: Ninna! Ninna! — Der se herrarne fru Hjelm, yttrade barns flickan, i det hon, tagande barnet på armen skyndade till huset. ö Dä fru Hjelm blef warse de hwita mössort na, helsade hon de båda studenterna och frås gade, om de ide behagade stiga upp medan de hpwilade. Studenterna läto ej bedja fig twå gånger. Jafomue, funno de wåggarne behångs da med taflor och målningar, alla förrådande