Helsingborgs-Posten – 5 december 1863, sida 2

bar för snö förrän de utsläpptes och åtminstone största delen af betestiden woro de ute natt och dag och när de uppstallades, innestängdes de i trånga mörka hus. Följden af detta behandlingesätt war naturligtwis att de fingo skabb; wattusot och i lyckligaste fall endast ullens förlust. Swinen hade det på sätt och wis bäft; om wintern ströfwade de omkring på Grannarnes wintersäd, och om sommaren hwilade de sig på gödjelhögen eller i en wattenpuss; deras hus war ganska tarfligt, en grastensmur, hwaröfwer woro lagde några lälten oc något halm. Sedan inträffade sörändring, som hade ett wigtigt inf ytande på aferbruket i allmänhet få wäl fom och på kreatursskötseln. Herregårdarna bestodo nomligen af hufwudgården och böndernas dessa sednare gjorde hofs weri på herregården; på få fött, att de ffulle göra allt fom bjöds och befalltes dem, nemligen plöja, få, skörda, utgöra körslor m. m.; fördenskull måste bönderna hafwa flera dragare och tjenare än de behöde för eget behof och arbetet wid herregården utfördes illa; jorden blef ej tillräckligt plöjd och afkastningen blef liten. Bönderna innehade ett betydligt antal areal, men det mefta låg till bete. Herremännen fuuno att de ej of sina stora egendomar Hade den inkomsten fom de kunde wänta och att det arbete fom bönderna utgjorde blef dyrt. En del togo då arrende af sina böndee istället för orbete och byggde torp på fåladerna; torparne måste göra wissa dagswerken för fin egendom och herremännen skötte sin jord med egna dragare och hade ofta personelt arbete nog af sina egna torpare; härmed wann man å ömsesidor. Herremannen hade större inkomst, bonden likaså. Den sednare Höll mindre ar: betskraft och kunde sjelf bättre sköta jorden, Andra godsegare uppsade sina bönder till af flyttning, uppsatte torp på de mest aflägsna ställen samt byggde ladugårdar på den af böns derna innehafda jordrymden, med ifrån 200 till öfwer 1000 tunnl. jordrymd. De flesta af dessa gårdar bortarrenderades och en stor del af dem fom i skickliga jordbrukares händer, en betydlig rymd uppodlades och man kan säkert antaga att Det finnes en tredjedel mera äker nu än för 30 år sedan. En del of dessa gårdar arreuz derades af utländningar, danskar och tyskar; desse, owande mid bränwinsbränningen och jordens drift med oxar, ställde återbruket på ett helt annat sätt. J stället för bränneri, sökte de skaffa fig ins komst af Ladugärden; oxarue afskaffades antins gen helt och hållet eller ock behölls ej flera än som behöfdes till sådana arbeten hwartill hästen är mindre passande, såsom huskörsel m. m. Raturligtwis måste hästantalet ökas; men arbe tet gick också raskare undan. Kornas antal öfas des betydligt och då äåkern ej besåddes helt och hållet till jäd, utan en stor del utlades med flöfver och annat gräs, ökades höprodoktionen och då mera gödsel kunde anwändas på åkern och denna bättre sköttes, gaf den betydligt mera af astning än förr. Korna, bättre fordrade, gåfvo också en ej obetydlig inkomst. Ladugårdarne nreddes på ett mera ändamälsenligt sätt; i tället för att fähusen förut woro trånga, jordes de nu rymliga, ljusa och höga. De ureddes wanligen få att kreaturen ftå i twäre ader od) eu fodergång finnes på ena långsidan. rader utgöra en särskilt afdelning med sin egen L—k433 —