Helsingborgs-Posten – 1 december 1863, sida 2

Canebiere i Marseile. Jnför denna städelyslna allmänhet skulle nu uppfönas sista akten af ett blodigt drama, börjad i en salon och slutad på etl torg; Mart syntes en förra foms ma långsamt rullande, eskorterad as en trupp soldater; på första fåtet satt en ung hvarts flådd man; det war Verteuil. Oaktadt den ftarfa hettan war han blek, men ej darrande eller försagd — till höger fatt en wöårdnadgs wärd åldrig prest med hwita hår ännu ble fare ån sfjelfwa fängen; han trlade med rös rande andake och wifade honom ett enkelt frus cifir af tråd; framkommet iill schawotten ftans nade det rysliga åldonet; twenne karlar med bistert uiseende närmar fig för att hjelpa Vere leuil, han wisar bort dem med afsky, hoppar sielf ned af wagnen och stödjer sedan den gams le vrestmannen, fom mödosamt nedstiger från kärtan. Folket beundrar denna lugna fjälde kraft, det wäntade att få fe homom nedslagen och förtwiflad, men Verteuil uppsstiger med fasta iteg dessa fyra trappsteg, fom skilja honom från ewigheten! .. J detta fasans högtidliga ögonblick, då den sammanpackade folkmängden med ålerhållen anz dedrägt wäntar det förfärliga slaget, och en ånz gestfull tystnad qwäfwer hwarje buller, störes dess uppmärfsamhet of en bastig rörelse, en ung man banar sig wäg genom denna slutna massa; dels genom böner, dels genom hotelser och ans strängningar har han ändtligen upphunnit det tomma rummet emellan folket och den dömde — Utan att höra soldaternas hotande fvordos mar, utan att afta gewärens korsade stängsel, styndar han fig uppför, trappan och anlände slämtande tills chawotten i samma ögonblick fonr. bödeln fattar Verteuil, för aut lägga hand hufwud under den blixtrande bilan ..