Helsingborgs-Posten – 28 november 1863, sida 3

— Nej, nej, min tapilem utropade Etward lisligt, ni har tillojudit mig denna beskickning, jag har åtagit mig den, beröfwa mig den ej nu. Farwåt då tills i morgon jade ford Burz won med en aningsfull sorgsenhet. — Ia, tills i morgen! swarade Edward med en så skärande fröjdeton, av den mera liks nade smärtans utrop. Ålla dagar woro förlidna sedan fredsbrottet mellan England och Frankrike; utan föregående kringsförklaring hade den bragt förwirring och oro bland Marieilles handlande, fom i före nöstan vå fredstraktaten och trötta wid nio års owerksamhel, hade ulskickat rika skeppsladdningar kring alla haf. Redan hade några olycksbädande nyheter låtit detta werksamma fame hälle ana de otaliga olyckor, fom suart skulle drabba dem. Herr Lefort fom Hade flera fartyg we, och hwårs förmögenhet nu war hotad genom en händelse, fom få litet kunde förutfes af den menskliga beräkningen, ansträngde hela sin kraft för att emotstå det olycksslag, fom i hwarije minut kunde träffa Honom. Han war nedtrockt af denna sinnessiämning, då dörren till hans arbetsrum sakta öppnadee; en ung, blek man wisade fig på def tröskel; en konvulsivisk darrning genombäfwade alla dess lemmar, han försökte att tala, men otden dogo på hans läppar. Heerr Lefort reste fig och gick till dörren, men hastigt uppgaf han ett smärtsamt rop, och hans annars få milda och wänliga ansigte antog ett strängt och allwarsamt uttryck. — Ir det ni, min Herre! fade Han med bitter ton, huru wågar ni att åter wisa eder här, efter edra landömåas owärdiga bedrägeri?