i förwiflan sjelf söndersliter dess blad och strör dem för winden. Jnnan Edwards ankomst till Marseille hade Verteuils uppmärksamhet mot Julieste blifwit wånligt, om just ej uppmuntrande emottagen, och Berteuil hoppades; men från den stund den sanna och enkla kärlekens första känsla uppens barat sig för Juliette under den sköna fråm lingens gestalt, lefde Hon i en helt ny werld, denna trollwerld, som för henne öppnat sina tjusande nejder, och der hon ej fann lifwet äga nog många timmar att hinna fit hjertas eden: allt hwad fom rockte henne ned i denna proc saiska werklighet tyckies henne et oförlåtligt tyranni, fom hon med fasa ffydde undan, och ifrån denna stund blef Verteull henne odräglig, ty hans falla allwarsamma wäsende kastade en mötk hotande skugga på Julietles och (Eds wards sällhetshimmel. Verteuil läste snart dessa tankar i den unga flickans ögon, han dolde fin smärta, men med all def bittra gijt qwarblef i hans hjerta. ÖO beklaga honom, du fom känt denna grYyms ma tortur, swartsjukans helfwetiska plågor! ... beklaga honom, ty denna oupphörliga tanke att sweta en annan älskad, en annan uuränga fig från himmelens salighet ... det år ett ftåns digt dolfftygn i det blödande hjertat . . . det är de fördömda englarnes smärta, stöttade från himlens lycksalighet i underjordens afgrund, denna tanke år det förlorade paradiset! . .. Oaftadt sitt outsägtiga lidande, funde Vertenil ej förmå fig att höra förnustets röft, fom ropas de .. lik dessa olyckliga, hwilka je en här jande wådeld förtära det älskade hemmet ad weta att de ej funna rädda det, men funna ef förmå fig att lemna det för än de sen lågorna forstöra sista lemningen af det dyrbara föremaa