legut back och jannolilt bergat besättningen samt hade sin flagg under gaffeln men hwars färger jag ej tunde urskilja, brassade nu fullt, sarte till segel och styrde lurs mot Skagerack. Som jag alliså ej kunde göra någon nytta och stormen åter tilltog, fort satte jag min kurs mot Stagerack. Skeppet, som brann, war jwart med fanor portar, sug ut att wara emellan 2 a 30) läsier oc wisade ej nagon flagn. —m aftonen 1e3 sfenet Hi SD engeljkå mils ofs:and. Carlalfrona den 9 November 1862. Edv. Sandström, befälhjmare å skeppet Occan i fran Carlshamm. Åkdy socken, nära kyrlan, of grefwin nan Carl Posse på Björnö i Kalmar län ons lagd stiftelse till ward och uppfostran af fattige och underhafwandes f.ickeöarn inwigdes högtids ligen sistt. nedag. Fyra barn fomma att njuta sultständig nopfostran och underhåll, de öf1 i 3 sriga underwisning i låsning och handarbeten. Den atttantiga smatsulla och wål inredda byggs naden ligger i en behaglig traft. — Såsom exempel på den ohjelpsamhet, som Måjfädare wid en eldswåda kunna adagalägga, nämner en brefskrifware från Warberg till Gö tedorgssPoften, att då han den swåra olydsnatien wid ett gathörn fit fe 20 a 25 karlar, troligen sjömän eller fiskare, stående sysslolöse, bad han dem på det mest bewekande sätt att biträda wid de närftaende sprutorna, hwilka började satna tillräckligt arbetsmanskap (emedan hwar och en tänlte pu sitt Hem och skyndade dit, för att åtminstoue rädda hustru och barn), swarade de helt tallt: Smad behöfwa wi ars beta? Man ger of ej eu gäng en sup eller en dryck watten derför.7 — En annan, stående med hånderna i fickorna bredwid en spruta, upps manades att biträda. 7Omwad får jag i betal ning? frågades. Bill dn hafwa betalningen ftrart 27 — Ja — Derpå fmall en örfil, sa att tarlen tumlade om samt twangs derpå att ställa fig mid sprutan. Om möjligt ännu mera himmelsskriande är det fattum, att menniskor der swåra olyckshändelser göra rof lättfängna. Så berättad, att personer, under sken af biträde wid bergningen, under natten kört lasstals med sängtläder och waror utatlandsbygden; att personer med båtar, lastade med stulna saker, bes gifwit sig till sjös under uatten i den hårda stormen. Mycket fom of de rasande lågorna stonades, blef rof för rånare, hwilfa kanske icke warit så obekante med de plundringar of ftrandade fartyg ec) skeppsbesättuingar, hwarom tid efter annan hjertskärande berättelser cirkulera: här å tusten. — —— — — — — — —— finnas, hwilta likt hyenor slå sig ned på platser,