Midshipmannen. Verättelse af Jules van Gager. —Hr Lefort war wid denna tid den förste och rifaste handlande i Marseille: han war en typ af dessa menniskor, få sällsynta i wår tid: eu ärlig och ömfint köpman; Han hade endast ge nom klofa och nyttiga fpefulationer, utan alt wingleri, förwärswat fin stora förmögenhet ; också sag man ständigt hos honom detta wäl: williga och glada lugn, fom endast är goda menniskors tillhörighet. Af ett allwarsamt lynne och ett känsligt hjerta hade Hr Lefort delat fin tid emellan omsorgerna för sin widsträckta hans del, hwars kolossala operationer han styrde med en lätihet och en skarpsiunighet, som skulle gjort heder åt en Fiuansminillter, och sin älskade dotter Juliette, en flenod af ömhet och behag, för hwilken han skulle uppoffrat alla sina andra skatter. Juliette war aderton år, hon war ej regelbundet jkön, men hade deta förtjusande sätt, detta intagande behag, fom fjettrar mer ån sjelfwa skönheten: hennes späda, wäl fors made wert likuade dessa weka plantor, hwilkas stjelk höjer fig under en enda skön oc yppig ros. Hon egde ett ömt älskande hjerta, men hennes romaneska, siukänsliga sinne hade Hitills bewarat henne för kårlekens sårande pilar, ty de tulrika friare, fom heuncs stora förmår genhet tedan hade lagt för hennes fötter, tycktes henne få obildade och sjeljwiska, att de redan wid första anblicken dödade denna kårlekens hänförande poesi, hwarefter hon längtade. Men å Gowaäd Csarendon wifade sig för henne, ånde hon genast denna sjalatues harmoniska amklang, fom wid förta anblicken afgöt en