som vattnet i hafvet innehåller äfven detta lusthaf åtskilliga sammanblandningar, men mycket enklare än vattnets, isynnerhet enklare än det mycket sammansatta hafsvattnets. Deo öppna, athmosphäriska luften består af två lustarter i elt alltid bestämdt förhållande till hvarandra — en femtedel syra eller oxygen och fyra femtedelar qväfve eller azot. Något eller en mycket liten bråkdel af kolsyra och helt litet Amoniac är äfven blandad i luften, men i jemsorelse med de båda chemiska hufvudbeståndsdelarna ej ens värdt att nämnas. Sålunda är den friska atmosferiska lulten sammansatt. Blifver denna nu i ett rum, hvarest menniskor eller plantor andas eller afliden organism af djur eller plantor upplöser sig, förskämd eller utestängd, så undergår den afstängda luften snart betydliga förändringar, luften blifver hastigt osund, sedan skadlig och derpå oduglig till inandning. Vi qväfvas till och med i sådan luft, likasåväl som i vatten eller såsom om mun och näsa tillstoppas på oss eller vi hängas i en galge Luften fordersvas genom inandningen och till och med till den grad som om syre inandas och kolsyre utandas. Uldunstningar af annat slag, andra gaser, förskämda kroppar forderfva luften, men icke till den grad som genom andedrägten i ett tillslutet rum. Inandningen är en förbränningsprocess. När vi derfor andas i ett tillstängdt rum och dertill hafva ljus tåndt, förbrukar ljuset äfven syreämret och gifver kolsyra ifrån sig, så att luften då desto hastigare förderlvas. En undersökning af luften i en sal, hvarest 50 ljus brunno och 500 personer andats, gaf Töho:del kolsyra emot luften. (I fria luften ar förhållandet två delar kolsyra emot semtusen delar luft.) Luften i de fransyska hospitalen gifver fem, tio, tolf gåpger så mycket kolsyra som den fria luften. Efter slaget vid Leipzig omk mmo af de 20,000 i alla mölliga rum inpackade och i deras egen utandning och utdunstning liggande sårade, halfva antalet tillfolje af den förskämda luften.