Helsingborgs-Posten – 17 november 1863, sida 2

Kongresfen. Den af kejsar Napoleon i dess throntal bedådade inbjudning till en kongress, numera tvoligen redan werkställd, har säkerligen uppwäckt förwåning Jawål i kabinetterna fom hos Curopas furstar och folk och dertill förorsakat såwäl allwarliga farhågor fom glada förhoppningar. Curopas furftar äro inbjudna till Paris, till ett werk, det mest widsträkta och betydelsefulla. Det är fråga om att upprätta en my Europas karta och att återupprätta den gamla europeiska byggnaden som tyckes wilja skilja sig ät i sina fogningar. Det Napoleonska förslaget öfmers ensstämmer ide med kabinettspolitiken och ftatskonsten, ty det är diplomatiens mana att göra twärtemot hwad Napoleon föreslår; den mill endast plåstra och lappa; den förwånas, att på en gång skada farorna i ögonen od) att företas ga en orgisation i stort. En sådan diplomati kan ej annat än med misstroende emotse en mission för hwilken den är få främmande. Wiz dare stöter Napoleons förslag de enskilta intresse sena för hufwudet; ingen will göra något offer af sina fördelar, som han ej är nödsakad till. De krönta hufwudena weta, att de hafwa att göra med en hemlighetsfull makt, med en man, som fan framkalla slumrande krafter. Napos leon HE utöfwar derför ett underbart inflytande på Europas furstar. Napoleon, säger Freischutz, hemtar fina ideer, medel och former från revolutionen, demokratien och friheten; derigenom kan han herrska öfwer sina kolleger. De märka nog, att hos dem finnes något af den moderna tiden förkroppsligadt, men de äro detsamma ide wuxna. De hafwa nog wetat, att de gamla traktaterna äro brutna, döda; men de hafwa ej wågat hög och of fentligen tala derom. Nu Har Napoleon utta lat ordet. Man fan swårligen motjätta fig den föreslagna tongressen. Suverånerra torde nog infinna fig, fastän troligen åtskiliga ins wändningar komma att göras emot jtllet för sammankomsten oc kanske äfwen förbgåll gös ras om hwilka saker fom på fongresja få af handlas,