Men jag hade ei talat till slut förr ån hon med en ström af tårar låg wid mitt bröst, omslöt min hals med fina båda armar och ut: ropade suckande: 7OmM det år ni, just ni som få talar till mig. Jag låisade ej förstå dets ta utrop och fade, under det jag owilforligt tryckte henne till mitt hjerta: Ia, juft