oss båda fina händer. Mina wänner! mina byre wånner! ropade hon, helsade ömt på mig ech trydte Jacobs hand. Ni finner of här i ensamheten! fortfor hon med datrande stämma och bittert leende. Ni finner of der sanna och trogna wänner söka och finna wars andra, i enfambheten. Wänskapsringen har glesnat. Wi äro al 122