restauratören Börje Pehrssons gårdar i full laga. Under tiden regnade eldbränder twärt öfwer staden, så att man med knapp nöd kunde passera torget. Nu sprungo de rasande lågorna öfwer taken å Strömbergska och Lundquwiftsta husen wid torget. Under tiden kastade fig stormen nagot mera åt wester och öfwergick till nordweft. Jfran att man förut fruktat för norra delen af staden, fom mr den södra i i far ra. J den senare hade man ännu ej tänkt på att behöfwa berga lösegendom; och då stormen i sådan hast wände fig, blef det omöjligt medhinna att berga stort mera ån qwinnor oc barn; ty inom 15 minuter höjde fig eldpelare inom 5 särskilda qwarter på afstånd från hwarandra, hwarigenom all flätning blef omöjlig: gjord, utan maste man koncentrera krafterna på hufen närmast kyrkan, för att hindra elden att sprida fig åt stadens norra del Nu rasade lågorna i Bruniusska huset oh rådhuset, men som dessa woro af gråsten, fit ej elden här få start fart. Största delen af rädhusets arkiv kunde derföre räddas undan lågorna. Ur bot: handeln, belägen wid torget, räddades deremot nåstan intet. Klockan 11—12, eller wid mid: nattstid, stod Hela södra staden i låga. Mens niskorna räddade fig utåt åkrarne, med bwad som funde hinna bergas; men på stadens östra sida nedföll ett det förfärligaste regn af eldbränder. Pögar of fängkläder, waguar fullastade med husgeråd, en mängd möbler m. m. stodo här och der i låga, innan man wisste något af, midt ibland jemrande menniskor, råmande fres atur och framsläpande krymplingar. Hwad måns gen med lifsnöd räddat, brann upp under dec ras händer. Eldglöd fastnade i kläderna, i hår vet; att rädda lifvet war här allt hwad fmwagare perjoner förmådde, oaktadt de woro ute på fria fältet. Från fattighuset utsläpades frymplingar och ålderdomsbräckliga. En swagsint gubbe, repande dref i det brinnande hufet, funde först förmås att lemna huset, då någon fade honom, att Gud Hade fagt, att Han ffulle gå ut. En krympling, en ålderftigen gubbe wid namn Stahl, f. d. handlande i fiaden, Hade på knäna krupit ut på gärdet. För att något ffyddu jig mot stormen och kölden, swepte han en jäderbolster omkring jig och lade fig på en fofa. Jnom ett ögondlick nedföllo eldbränder på tället,, gubben med soffan och bolstren stodo getajt ii en enda låga. Närmaste personer ipruns 10 tilll, fingo gubben framstupa på marken och fsletoo dunbolstren, hwars milliontal fjädrar lefwoo millioner eldgnistor, kläderna afsletos ch sållunda blef gubbeu räddad. Här kom en winma ropande: Ad, fel der i diket ligger ut, hwad jag hann berga, litet linne och fång läder, och fe, nu brinner det! — Der har en inan räddat ett färl med matwaror: fött, korf n. m., och ett tu tre kommer ett halft dussin winkreatur och taga hwar sitt stycke. Här på ;fern stär en mängd möbler, räddade undan ägorna; nu fonuna i wildt språng hästar vc) rar, trampande allt i spillror. Att beskrifwa all den jämmer, allt detta cläns e, alla dessa fasor, låter fig ej göra. Wibaf