Helsingborgs-Posten – 14 november 1863, sida 2

wer hennes barn förmådde Henne att wånda fig till fina höga och inflytelserika anförwandter, hwilka nu äfwen ömmade för den olyckligas belägenhet. Polisen blef underrättad; den funs skapade i hemlighet och gaf noga akt på herr Heideloff. Siufhusläkaren förklarade, att Herr Heideloff, fom sagt fig ej känna grefiwvinz nan, hade en gång besökt Henne. Afwen ers inrade fig läkaren att norarien, då han lemnat sjukhuset, frågat läkaren om det ftod rått till med hennes förftånd, fastän man hittills all: deles icke förmärkt det ringaste spår till wan finne hos henne. Grefwinnan hade den gåns gen låtit falla notarien för att affordra honom det qwitto Han lofwat henne, men aldrig fem nat. — En wexelagent, med hwilken herr Heideloff stod i förbindelse, måste på polisens förfrågan medgifwa att han erhållit de ftatspavs per till försäljning, hwilka grefwinnan uppgifs wit såsom en del af det deponerade wärdet. Flera fådana intyg gjorde att domstols leda: möterna en dag inträngde i herr Heideloffs hus för att arrestera Heideloff och förhöra hans skrifware och dels gjorde beslag ot dels förs seglade hans papper. Underrättelsen om denna tilldragelse genoms lopp staden med en förwånande hastighet. På samma gång erfor man alla de enskillheter, Dwils ka hittils endast woro kända af polisen och man kunde ej längre betwifla herr Heideloffs brotslighet. Uppständelfen war få mycket förre fom underrättelsen fom få oförmodadt, och ännu mera förwänad blef man, då man wisske att Heideloff ätnjutit allmän akming. Bedrägeriet emot en stackars qwinna, en bekymrad moder, en qwinna i sådan belägenhet, fom satte för: troende till Honom, och fedan att han låt ins spärra henne på dårhuset och utgaf Henne för