Helsingborgs-Posten – 10 november 1863, sida 3

rit vara stolla deröfwer. Tystlåtenhet och edligbet äro nödwändiga för of om det också icke wore wår karaktär. We den notarie fom pladdrar, som förskingrar en honom anförtrodd styfwer; det wore förbi med honom. Han har gjort hwarje inkomst omöjlig för fig och skadat fig mera ån han kunnat med den största vår lighet winna. Herr Heideloff teg åter. ESÅå der ja, fade han, då förteckningen war färdig; nn qwittot, Och strifwande fade han, liksom för fig fielf: Jag betygar härmed, art fru G .. , född Här afbröt hert Heideloff sig, lade pennan ifrån sig och stödde pannan fundersamt med handen. Han skakade hufwude: och mumlade, med mulen panna, något för fig sjelf. Jag fommer att nänka vå något, nädig fru, fade han slutligen högt, något ganska betänkligt. Om ni skulle — jag år wiss på, att er dödsaning med guds hjelp ide går i fullbordan, — men om ni skulle dö, då skulle detta qwino finnas hos er och på laglig wäg uttemnastill er man. Hwad ni wille förhindra inträffade då. Han wet hwarest förmögenheten år förwarad, han skall reklamera den och jag skall ej funna förs hålla honom densamma. Ja, jag fan till och med blifva anklagad för en otillåten hemligs het och komma ant inwecklas i en allvarlig process — dock det gjorde då ingenting; men hela er wackra plan, att rädda något åi edra barn, går förlorad. Greswinnan hörde med ängslan på honom Min gud ropade hon, jag will ide gerna förorsaka er nägra obehag, men jag mäste lif svål genomföra min plan. Jag år få okunnig ffärer: jag ber er, råd mig. Måfte jag då