Helsingborgs-Posten – 7 november 1863, sida 2

deribtand befann sig äfwen berr Heideloff. Han war omkr 50 år gammal, hade en swart frack, hwit west, en fin urkedja, med några dyr bara berlocker och hade sitt ständs stereotypiska ansigte. Jacob som ledsagade mig in i det andra rummet och fann mig noga betrafta herr Heideloff, hwiskade i mitt öra: Det är en utmätkt man, en högst praftiff man. Jag låtfsade tro på denna förfåfran, sastän jag ej satte högt wärde på Jacobs menniskokännedom. Hwad nu hufwudpersonen beräffar, för hwars skull jag egentligen kommit och omfiing wil ken allt i hujet egentligen wände fig, få må jag tillså att det första introdet af henne ej war synnerligen gynsamt. Adele war mydet wacker, tilldragande och förtjusande i hög grad, men det föreföll mig såsom wore hon medwet en af alla dessa företräden och att till och med i alla hennes ord och rörelser låg något bes råknande. Hon syntes mig med ett ord wara en med alla wapen utrustad kokett. Jsynnehet misshagade mig det fått hwarmed hon mots tagit hennes och min wän; det wäckte den miftanken hos mig, att hon war wand göra fig löjlig på hans bekostnad. Jag war tillfölje der af mocket fall och tillbakadragande, uppbjöd hens ne tilltdang på ett fått fom förräde att jag anfåg det mera såsom en skyldig artighet es mot dottern i haset än fom en inre åftundan, fade henne ej några artigheter fom hon war wand wid och kunde göra anspråk på. Detta giorde att hon studsade och blef förlägen, men war likwäl mycket förekommande od åtffhivård. Under loppet af aftonen stod hon ofta helt plötåligt bredwid mig och wifade mig uppmårfams het på flera säti, hwilka hon med fin pligt es mot främlingar motiwerade och underhöll fons wetsationen på ett mycket själfullt sält. Me