Helsingborgs-Posten – 24 oktober 1863, sida 2

om en annan bragte honom alla skatter som fanns i werlden, till hemgift, Oaftadt alla dessa eder war Auna lifwäl mycket bedröfwad, ty hon fåg ej någon urtsigt för att de någonsn tunde blifwa förenade. Lårs gossen berättade henne, atv den gamle Neu mann fpeenterade på, att få fin fon gift få fort fom möjligt och att hen allaredan hade walt en rif skeppsredares dotter till fin tillfommande swärdoller. Denna sergliga underråts telse meddelade Åton sjelj i ett bref och uppe manade henne att fly med honom; men Anna war all for tom ob god an difalla en sädan onstan o wale pa inga wilkor öfwergifwa sin far, utan dans samtycke. Hon tillbakawisade derför bestämdt hwarje sådan uppmaning, men utgjör i för ensamhet bittra tårar öfwer fit oluckliga öde, fom blef ännu sorgsnare af Amtons otåligbet ob wrede öfwer hennes afslag. Hon war nära nog att förtwifla och det fanns ös gonblick, då hon önskade fig döden. Urnder denna tid, just då hennes sorg nått fin högsta punkt, hörde hon af sin far, att för nungen skulle fomma till Stettin för at hålla revy öfwer trupperna och att han äfwen wid samma tilljälle wille iagspeftera fastningen — Sauer talade med förtjusning om Fredrik den Etore och berättade för sina barn den händelse som en gång umat mellan honom och fonun: gen, Anna hörde med glänsande ögon på fin fars berättelse. — Jig wet ide hwad jag wille gifwa för alt få fe fungen, fade Mana plötsligi. — Denna önskan fan du få uppfylld; du behbörwer endast gå till paraden fom skall Hål: las en af de första dagarna och det skall vu gerna få lof. — Gud wet når wi härnäst få se honom Wår gode Fritz har uu också blif