Helsingborgs-Posten – 24 oktober 1863, sida 2

nom fin dotter, och få inbillar hon fa, att jag nägonsin stall ge min sammwcke och belrakta en få fattig warelse fom, min swärdotter. Sålänge jag lefwer blifwer deraf ingeniinag det fan Don råtta fig efter; få sant fom jag heter Neu mann. ö Addenstund bagaren i fin förbiltring skick bögt och slog i goljwet med sin tjocke käpp, blef Sauer uppmärksam och skyndade sig bort till dem, emedan han förmodade att der war frås ga om något origrigt med bröder, — Han fann emellertid snart, au han hade misstagit fis och blef till fin stora förwåning underrätiad om de twå ungas käårlek. Djupt frånkr, tog han fin dotters hand, för att föra henne afsides, och förklarade att ban ej heller wille gifwa siit samtycke till en så olika förbindelje och att han en gång för alla undanbad sin Armons besök DÅ bagaren änan mer blef uppretad af underofficerens vtiranden, och föll i raseri, wisade Sater honon på dörrn, och hade Neumann ide warit förbittrad förut få blef han det nu. Nu sågo de älskannde hwarandra ide mera. Anton fom ide oftare till fortet Preussen och en af sadrens bagarelärlingar fom istället med brödet som Anna skulle ta ga emot. Den unge Neumann war emellertid snart bes sluten att icke öfwergifwa sin älskade. Med nägra rifsdaler lydades det honom art winna lärlingen på fin sida, hwilken dessutom ej tyds te illa om ait spela mastaren ett puts, oh följden blef, att bland de bröd han aflemnade, bwarje gång famns ett med ett särskilt måärke, och hwaruti war inlagdt ett bref till una. — På denna wäg erfor Anna, an Anton, caftadt fadrens hoåelser, fortfor att alska henne. Han bad henne wara trogen och lofwade, art han cj wille åf:a någon annan an benne, is uch med