Helsingborgs-Posten – 20 oktober 1863, sida 2

fade den muntert stämde Kraustwurst. Hår har du det, hår fer du det! söng han plötölig med en wälbekant melodi, men fade derpå: om ni i afton får någon tid öfrig, fom och blif min gäst. Jag önskar att fråga er om något, förr ån jag tager Venedig närmare i bdetrafe tande. i Kraustwurst lade fig i sönstret, men fåg just ide något annat än en dimma, fom låg utr bredd öfwer staden. Gm fade han, från denna punkt tyckes wår Berliner museimålare icke hafwa tagit staden. Eller skulle den idag äga brist på en lycklig solupplysning, så ait jag ej fan fe den wackra utsigten. Han trös stade fig med hoppet om, att följande dagen ffulle det blifwa wackrare wäder och utmålade för sig den kommande dagen med så wackra färger, fom han hemma hade sett på musects wäggar. Då — hwad kunde orsaken wara? inträdde uppassaren i hans boning, utan at bulta på, åtföljd af twenne bewäpnade mån, fom Kraustwurst strart anade woro polisbetjenter. Det ryste i honom. Rå fade han, Dwad wil ni mig 27 Uppassaren framtråds de hösligt, men allwarligt till honom. — Min herre! Ni har ett falskt pass. Detta signalement passar ide till ert urscende. Hår år uppgifwet, att ni har blondi Hår, men ert år folfwart. Kraustwurst sprang bort till spegeln. Dane ffa rigtigt, han hade triesterperuken på. I ett nu afryckte han densamme och ropade: — Hår fer ni mig sådan jag är i weckligbeten. Hwad fågen i nu? Bolidbetjemerna drogo fig tillbaka. Men uppasosaren närmade fig Kraustwurst och fade med en hårdare ton. — 2Alldenftund ni här har upplrädt maffes