Helsingborgs-Posten – 17 oktober 1863, sida 3

hör dig och med salig fröjd will besiunga min lycka och — att jag åter will förblifwa stum, derest din sällhet fordrar det. — Aldrig, aldrig, sjung och sjung till ewig tid ! jublade baronen oc) oafamnade den Als skade, under det palatset skakades af detillftås deswarandes bifallsyttringar. — Hwad säger ni om denna historia mina herrar? frågade officeren. Alla tackade honom för den intressanta un derhållningen han skänkte dem, men ingen af ahörarne war få till mods, fom Krausftwurst. Han drömde så fantastiskt. Kunde ide en håns relse också bereda honom ett få ljuft förbållans de. War han icke lika god mujiffännare fom den öserrifiske baronen. Finnas der ute flera sköna, romantiska enkor i Venedig än den täcka fru v. U. Allt är ju möjligt under for len och hwad en frimodig ande anser möjligt, skall det ej funna blifwa till werkiighet. FTrausmwurst mumlade i fortare och längre mellantum: Den präktiga fru v. UU War man anlände till Venedig med obeskrifligt fålla känslor och lyckliga förhoppningar. Han hade alldeles glömt art han om natten i möioftet latt funde falla i banditernas händer. Han jublade lift ett barn, klappade i händerna, då han såg den förste gondolieren, i bwars midt war en platå för mera än ett par älskande. Ack, hwilka förhoponing av inger ide en fråm mande ort! Det man I hemmet betraftat fom en natraftig önskan, wisar sig i det fjerran sa som ett upphinneligt mål. Lifasom ögats trång tan blifwet derigenom tilfredsstålldt, amaga wi att äfwen själens få himmelstormaide uttå U Åttag. På samma sätt wäalande åfgznn of deama