Har du wariti Venedig? —— (Forts. fr. ur 119.) —å, nå, fade reskamraten, lugnande, fer ni, jag har ocksa gult hår och har allaredan warit 1 Venedig, ja ännu längre, och det har ej händt mig något. — Taca ni Gud för det, sade Kraustwurst ifrigt, det war en lycklig tillfällighet. Men hwem fan answara mig för, att der går lika bra för mig. Eller tror ni, att det skulle was ra få intressant att på en srämmad ort beftårs pigt gå i ängeft för lif och lemmar? Jag wånder om hem igen. — Men betänk likwål, käre herre, hwad ni förlorar. De herrliga byggnaderna och frame för allt det inre af Marcus kyrkan — och nu beskref den unge mannen så lifligt för sin åhörare der storariade med kyrkan, att Krauftz wurst tydre han redan war der. Han lyssnade med widöppen mun, utan att tänka uppå, att å de målningar på wäggarna, fom likwäl egentligen hade uppwäckt hans håg för refan, ickefanns något fom bade minstå likhet med hwad hans tjenfhvillige reskamrat omtalade för nHononm