Helsingborgs-Posten – 17 oktober 1863, sida 2

tid hafwa förtalat honom, ty han misslyckades; en dam, till hwilken han satte mydet förtroende wisade fig wara falsk och baron V. war nära att falla i onåd. Nu drog han sig tillbaka från werlden och kunde isynnethet icke fördraga fruntimmer, utan yttrade fig med harm och bitterhet om hela det täda fönet, hwars wacs fraste medlemmar förgäfwes försökte winna hos nom och öfwertyga honom om, att han bedömDe dem för strängt. En afton lät han förmå fig att besöfa fru vonU., en tjugosyraårig enfa. Orsaken hwarjör han besökte henne war hwarken den, art man skildrar henne såsom Bes nedigs perla, såwäl beträffande hennes skönhet fom hennes karaktär, eller den att hon war i släge med hans fängne wån; han fom endast för att höra hennes fång, tv i detta hänseende kunde hon, efter hwad fom berättades, jemföras med de största konstnärrinnor. Baron VB. war nemligen en for älskare af musif och funde ej dölja fin förtjusning öfwer sångerskans owanliga talang; men det oakiadt wägrade han härdnackadt an förnya sitt besök och bekymrade fig ej örwer attehan gjort ett omanligt intryck på Denne. Fru von II. stängde fin salong och wisade fig ej mera i sällslaper. Då boronens wånner gjorde honom uppmärksam på, att han war orsaken till hennes sorg, swarade han fall: — En awinnas tunga shar bragt mig att hata mennifforna, jag skulle endast wara i ständ till av älska en ftum. Gn månad derefter blef hela staden förwå nad öfwer en sorglig underrältelse. Fru v. Us hade beföft ett af fina flott och återwände till Venedig, då håstarne blefwo skrämda, hennes wagn wånes och sönderfrossades emor en ste