Helsingborgs-Posten – 6 oktober 1863, sida 3

ger några steg fram emot deliqwenten, stannar och låter, under det best alista utropet: Akta dig ! friuten nedfalla på deliawentens argg. Ett genomträngande skrik låter höra sig och en blodström framtränger der tortyrwerttyget inz trängt. För att öka qwalen drager ftorprättas ren tortyrwerktyget till fig, och då det med fina skurpa kanter och haken inträngt i föttet, följer wid borttagandet ftyden med .... efter en lång paus swänger han knuten åter i luften — striket är doft — med hwarje slag förlorar det i styrka — man hör endast ett sakta qwidande — äfwen detta förstummas; den pinade hur blifwit beröfwad medwetandet af sin oändliga smärta. Sällan återhemtar en funtad fig rit: tigt; dör han, så erhåller likwäl den döda frops pen de bestämda slagen. De ryske lagstiftarna uppenbarade likwäl nås gon menskligheten wid bestämmandet af detta grymma straff; under Peter den stores tid bes stämdes att slagen ej fingo öfwerstiga 101. Detta hän öfwer den menskliga känslan skulle kunna sramtallat ett leende, om det icke woro alltför sorgligt. Det later fig för öfrigt knappt anta ga, att detta ominöja antal later mwertftälla fig, då man wet, att ofta redan det tionde träffar ett lik. Efter en högst komisk bestämmelse får ingen dömas till ett jemnt antal knutslag — — hwad fom är anledningen till att det ffall wara ojemt hafwa wi ej nog rysk wishet att kunna utgrunda .... Efter slutad exekution företages åtslilligt för att återkalla den plågade till lifwet. Han har ju nu först läppiat på den bittra kalken af ftraf ie att lida till slut, hwad lagen bjus der, måste han lefwa. Får den wanmäktige, enligt ukasen, lefwa, bränumärkes han. Det instrument hwarmed de bränmärkas är helt litet, hwarpa star ingraweradt ordet Wor (biissradare), men äfwen härwid utöfwas mer än behöflig grymhet. Detta märke sättes på panna och kinder och är outplånligt. Detta straff undergingo fordom både män od) qwinnor, äfven dä de woro dömda till Si berien. Straffades de ej med knut, blefwo de gisslade med Pletj (ett slags kantschu); ens dajt den vyffe adelsmannen fid man ide ge knut, utom då när han blifwit sitt adelskap förlujtig och sedan begått brott. J nyare tider, då werlden talar få mycket om detta nyare eden på jorden och det reformeras de Ryssland heter det, att knutbestraffningen sajom barbarisk, omensklig, blifwit afskaffad; först i wåra dagar hör man åter omtalas dess ans wändande.Fångna polska gendarmer skola med tnut hafwa blifwit piskade, och saledes måste afskaffandet deraf wara de jure men ej de sacto. Offentligen werkställes nu ej knutviskningen, och om de bränmärkas, hwilka föras till Siberien, känna mi ide (Forts.)