Helsingborgs-Posten – 6 oktober 1863, sida 3

föll i händerna på en afdelning af revolutivnds armeen, fom igenkände honom och fängslade honom. Förd till Paris förde man honom snart ifrån la Force till conciergeriet. J drotmins gens process uppträdde han som wittne och Her mans språk och hållning lemnade ej något twvifs wel om dennes nära förestående öde. För sin egen del stod han framför tribunalet den 19 Brumaire. Skjutningen på Marsfäliet war ej den enda beswärspunkten, hwilfen fram ställdes emot Bailly; de förebrådde honom bland annat att hafwa warit den fom förmått de fransyska garderna att aflägga dekorafioner hwarmed ockret af den 19 Juni 1790 hedrat dem; de anklagade honom slutligen att hafwa i förening med Lafayette gynnat konungens flykt. Eti fort antal wimnen blefwo hörde, alla winnade emot den anklagade, likwäl syntes tydligt att wittnena på samma gång afgåfwo ett wittnesbörd om eget Hat. Förhöret warade till sent på aftonen och fört: sattes följande dagen. DÅ Baillp enstämmigt dömdes till döden, afhörde han utslaget med en wis mans orubbliga lugn. F. Arägo berättar i sin lefnadsteckning öfwer Bailly, att då man återförde honom till fångelset, skulle han hafwa uppmanar fin systerson att spela ett parti piquets med fig och att han midt i spelet skulle, leende, hafwa sagt: — Vit skola dröja ett ögonblick, min wän, för att taga ett pris snus; i morgon skall man beröfwa mig denna njutning, derigenom att man då binder hånderna på mig. Domen bestämde att Bailly skulle afrättas på skådeplatsen för hans brottslighet. Jag har redan sagt, att skarprättaren bwarje dag begaf fig upp i kansliet eller till den offentlige åflagaren för att emottaga befallningar; dit gick