Helsingborgs-Posten – 3 oktober 1863, sida 2

litlandet. Den polska angelägenheten. Times? som lange yttrat sig på ett ganska tvetydigt, att icke säga mot Polen mindre vänligt sätt, yttrar i ett af dess sednaste ur: ySallan ha mera enträgna och värdiga söreställningar gjorts en europeisk regering, och aldrig har kanske ett mera otillfredsstallande och undvikande svar blifvit gifvet. Man kan icke med skal säga, att Ryssland från början afvisat all diskussion om den polska frågan och pockat på sin rätt att behandla sina uppstudsiga undersåter efter eget godtfinnande. Det hade tvärtom af egen drift upptradt med ett utförligt försvar för sin politik och tolkat traktaterna i Wien på ett sätt, som man icke kunde ignorera. Det hade icke dragit i betänkande att beskylla främmande nationer, deribland England, Frankrike och Österrike, för faktisk medbrottslighat i den polska resitigen, derigenom att det uteslutande kastade skulden för dess sruktansvärda karakter på detrevolutionära partiets agitationer utomlands. Det hade undanskjutit hvarje praktisk behandling at de sex puukterna genom att i allmänna uttryck påstå, alt kejsaren icke var obenägen alt antaga dem; dock var det nödvändigt att Polens ovilkorliga underkastelse föregiek alla eftergifter. Det hade derföre forkastat det föreslagna inställandet af fiendtligheterna och vägrat deltaga i en konferens af de åtta makterna, på samma gång det sökte sormå Österrike att bryta sina till Frankrike och England ingångna förbindelser, i det att kabinettet i Wien inbjöds till en särskild konferens, i hvilken endast Preussen skulle få deltaga. Sådana argumenter och förslag kråtde, att ett kraftigt svar ögonblickligen gass, och Frankrike foreslog att wan skulle afgifva svaret i form af en kollektiv not. Det är enligt vår åsigt en lycka, att man ej gick in härpå, icke blott emedan England, om detta hade skett, skulle ha åtagit sig elt ansvar, som vi ej voro sinnade att bära, utan älven derföre att ådagalaggandet af det in