farelser fört honom. Förstummad och tillintets gjord stod han, twiflande på allt till och med på werfligheten af hwad fom tilldrog fig omfring honom. Han frågade fig sjelf, om han funde öfwerlefwå en få herrlig dröm. Tanken på Charlotte Corday räddade honom stän sielf mord och gjorde att han modigt gick döden till mötes. Friheten war för honom förlorad, men den fkärlek fom upplifwade detta fromma hjerta stulle ide blifwa wanstäld; han hängaf fig ät prestinnan fåfom åt en gudomlighet. Charlotte Corday, utropade han, uvphöj: da själ, oförlikneliga qwinna. Jag talar ide om det intryck du måste göra på andra, utan endast om den fänsla du wäckt i mitt hjerta. Jag rwiflade ide på ditt mod, fortfor han, men hu ru förwånad blef jag ide då jag förnam din oföränderliga mildhet midt under detta bHarbae riska skrän. Denua milda genomtrångande blid! dessa fuktiga, Hara perlor fom runno utför hennes ögon, hwaruti en få öm och oförskräckt själ uppenbarade fig; förtjufande blickar hwilka kunde röra en klippa. (Enda odödliga minne! En engels blick fom djupt inträngt i mitt hjerta och uppfyllt det med wåldsamma bittills obefanta fånslor, med känstor, ljufwa och sorgliga på en gång, bwilka jag först skall förgåta med min sista suck! Helt och hållet upptagen af denna underbara passion för en qwinna, fom nu endast war för honom en skugga, dog han, genom döden förenad med fin hjeltemodiga brud och bjöd ty. raunerna och deras skarprättare trots för att påstynda det blodiga brölloppet. — Om bon wille skänka mig den åran att blifwa på samma fått, fom hon, behandlad på schavotten, fade han widare, på denna sbavott fom fötekommer mig endast wara ett offerals