wara på rätta sträten och bejlöt att ej lemna digmarne ur sigte. Dock ansågs ej rådligt att midt i skogen göra något angrepp, då oförmos dadt påträffades ännu en afwäg ifrån den stora wägen, hwilken omständighet fom borgmästaren att frukta, att zigenarsällskapet skulle slingra sig på olifa wägar och gynnade af den inträffade stymringen göra det omöjligt att undersöka alla åldonen. Han befallde derför kusken att wika in på den smala afwägen, för att fålunda till stänga den för zigenarne, hwilka följde vmedelbart efter på den stora wägen. Innan borg mästaren och fjerdingsmannen hunnit fiiga ur det på biwägen placerade åfdonet, hade redan några af sigenarcåfdonen hunnit förbi, hwarför fjerdingsmannen och gossen Eunroth git fram till det första äldonet och hejdade detsamma nus der höflig fråga efter pass, då man war besluten att ej släppa något äkdon förbi, utan att under sötning skett huruwida den sannskyldige funde ligga nedbäddad någonstades. Samtidigt här med närmade jig borgmästaren de mellersta åfs donen, äfwen efterfrågande pass. Munu iakttios gos lugn och ömsesidig wänlighet. Men då zi genarne ej på beg iran wille framwisa fina pass, utan i stället med piskrapp wille påskynda hä starne, wred Jonsson det första åfdonet twärs öfwer wägen, hwarigenom hela karawanen hej dades och fom i någon oordning. Med största styndsamhet börjades nu undersökningen i mage narne salunda, att täcken och forsackar uppryds tes. Få rop från borgmästaren att ej frame släppa en i midten af karawanen befintlig grön målad färra, med hwilken den förande syutes ifrig att undkomma, framslyndade Jonsson, De-fallde körswennen förgäfmes att stanna, men bye kades dock att upprycka fetsacken, hwarunder en mansperson låg nedhutad, med öfre delen af fTroppen siyld under om såtet sittande ung awinnas tjortlar. Den undandolde, fom defann hafwa en silfesdut lindad om kinderna, nedfoaltas des på wägen och i samma ögonblick höjdes fran de främsta wagnarne ett genomträngande skrit på zigenornes för andra ofända spraf, hwilket beswarades af de efterföljande och hade till följd att Bela sällstapet ögonblickligen nedhoppade från wagnarne, sannolitt i afsigt att befria den häktade. Borgmåstaren, som ännu befann sig midt ibland dem, framdrog ett par laddade pistoler och förklarade, att den förste som går ifrån fin wagn elier derifrån föfer framtaga wapen, owils torligen skulle nedsljutas. — Karlarne wid de eftersta åtdonen wagade ej lemna sina platser bredwid dem. De främsta wagnarne, wid hwilka Jonsson, sangen och Enroth awarstodo, öfwergäfwos helt och hållet. Hotelsen syntes werka på farlarne; men qwinnorna, fom fortsatte ffrifet, sprungo fram och åter med knutna händer och hotaude åtbörder samt kunde endast genom tnuffar för bröstet med pistolen hallas tillbaka af borgmästaren, under det han drog sig sram till fången, fom qwarhölls af Jonsson. CErpeditionen war nu till hälften utförd och dertill jade åtgått endast få sekunder, men det återstod ännu att med fången komma fram till borgmätarens hästar, hwilta funnos mid afwägen, emelan hwilken och fängen alla zigenarne samlat ig. Några qwinnor hade genaft wid tumultets örjan framrusat och skrämt hästarne något ramåt på biwågen, oh för att fullständigt sindra förfswennen att med åkdonet komma tillaka till stora wägen Hade twå af zigenarnes vagnar blifwit i oredd framkörda på biwägen, om derigenom blef fullständigt spärrad. Kör wennen tillropades nu att med äldonet wika of n i skogen åt den sidan, der borgmästaren med e andre befann fig. Öfwer stubbar och stenar ppnädde åkdonet lyckligen stora wägen, utan tt zigenarne, fom, med undantag af 3 a 4 winnor, slutit fig tätt tilljanmnans, mågade af ruktan för de mot dem riktade pistolerne med unat än skrik sökv hiudra wagnens uppförande å stora mägen ett kort stycke framför dem. tt äldon hade under willerwallan lyckats undomma, 2 a 3 qwinnor syntes springa åt clika äll i skogen, sannolikt för att undangömma ods, som ej borde ertappas, men att göra nå ot widare anfall ansägs doc ej rådligt, helst törfret började inträda och på fort afständ från latsen hade borgmåstaren och hans sällskap förs t kört förbi twå lass, fullastade med zigenare, om nn syntes anlända. — Fången upplyftades u på waguen och färden företogs i fullt traf ll Berga gästgifwaregärd. J början eftersatsäfdonet of qwinnorna, fom wäl ej kunde tyas, men dock tillbakahöllos genom de mot dem ftade njffnforna