delmodiga djerfhet hade hon skrifwit till convens tet och förswarat konungen. Den 2 Juni hade bon eftertryckligt bräånmärkt upprorets seger oh djupt beklagat folfrepresentationens förföljelse; nu wägrade de djerfwaste journalister Ant Upp: taga i fina skrifter de häftiga angrepp Olyms via de Gouges riktade mot segrarne. Hon ins skränftes derigenom till att endast tilfönmnagits wa fina tankar genom å gasuhörnen uppspikade papperslappar. Fängslad för denna handling, förblef hon i fem månader i fängelset. Da hon inträdde för tribunalet tycktes henne lifwer wara kärt; men hon försöfte förgäfwes befrielse från döden. Då Olympia fördes till fhavots ten gråt hon hela wågen. På revolutionsplats fen föll hon i fullkomlig wanmakt. Den 14 bestego två lifdömde den hemffa kärran: den första war en olycklin fru, Marie Mage dalene Comelet, fom war anstäld ww jakobinernas silkesspinneti. Ert bref man funnit hos henne, uti hwilket hon med en föraktlig ton tas lat om allmogen och staden Paris, war tillrådligt för en anklagelse emot henne för fammane swärjning. Den andre lisdömde war Adam Lur, afsänd från staden Mainz för att åstadkomma en förs ening emellan hans fåderneftad och Frankrike. Såsom en swärmare, hwilfen bedömmer mens niskorna efter sint eget okonstlade hjerta och fitt redliga finne, hade Adam Lur förmodat att en allmän pånyttfödelse skulle följa på förfunnans det af ränwisans upphöjda grundsatser. Han hade mycket brådskat att infinna fig för alt wid banketten begära en plats, til hwilken höga fas miljers kaput inbjöd fina bröder. Ack, bordet wid banfetten war en schavott, redan färgad af det renaste och bästa blod! Han kunde icke os siraffadt nedsalla från den höjd, dit hans mils