tare, så beder jag deäsa skarprättare, att de må flå mina finder såsom de slagit Charso tes. Du förlåter mig helt wisst, du vögsima Charlotte, om jag ej år istånd, alt wisa samma mod, samma undergifwenhet fom du der sista ögon, blicket, jag gläder mig ät din öfwerlägsenhet, ty der år ju i fin ordning att det till bedda för remålet år upphöjoare och öfwerlägset fin tills