Helsingborgs-Posten – 22 september 1863, sida 2

Ji skaren. — Stormen rasade förfärligt och windens tjutande blandade fig med hafwets dän, fom wrednadt kastade fina skummande böljor högt upp emot klipporna. Cu usel siskarekoja, skyddad mot windarnes raseri i en fördjupning af flipps hällen, led föga af stormen; inuti densamma brann en sparsam eld på en stor spishäll; den syntes likwäl öfwerslödig, ty ingen gryta wärmdes deraf och att wärma rummet, syntes den olilliäcklig. En ung qwinna, hwars ansigte till fullo npplystes af den fsladdrande lågau från härden, fart lutande mot en spinnrock, hwars hjul stod stilla, och Hade fina ögon fästade i ett hörn af rammet. Stundom sänktes hastigt hennes ögonlock liksom om ögat blifwit blåns dadt utaf någon af de många blirtar, fom fors fade himlarymden. Hon bar spår af skönhet ehuru hennes ansigte, war ytterligt blekt, af tårar och magradt af swält. Hennes hy war fin och ögonlocken, fom woro ganska läns ga, skymde ett par ljusblå klot, hwars förra eld blifvit dämpad til ett trånande sken. SHjens ned drägt, ehuru ytterst torftig, war likwål ren och snygg och hufwudet beflöjades af långa cens prefärjade lockar, endast strukna bakom öronen för att lemna pannan och ögonen fria. J den wrån, på hwilken hennes blickar woro rigtade, kunde man endast dunkelt urskilja en manlig fis gur med högra armen stödd mot ett rankigt bord och från hwars ögon de blixtrar stundom framljungande, som twingade den unga qwins nan att nedslå fina. För öfrigt hindrade mörs fret i stugan att utskilja hang anletödrag. Att