Helsingborgs-Posten – 19 september 1863, sida 3

AHAA AWABx5nw— —— Utlandet. En korrespondent till Magdeburger-Zeitung skildrar på följande sätt det olyckliga tillståndet i åtskilliga af de insurgerade provinserna, hvilka han genomrest: Insurrektionen vinner alltmera terräng mot norden. Af Rysslands tyska Östersjöprovinser är det isynnerhet Kurlands och Lifflands Skogar och gömslen, som till större delen äro uppfyllda af insurgentskaror. Jag reste i förra veckan med största lifsfara från Riga till Mitau och derifrån till Schaulen, för alt komma in i guvernemontet Kowno. Dessa fordom så fredliga trakter ha sedan några veckor tillbaka antagit en helt annan fysionomi. Hår ser man fjettrade fångar, der doda eller sårade bortföras på vagnar, från de aflägsna skogarne dånar kanondunder eller smattrar plutoneld, och ju närmare man kommer guvernementet Kownos gräns, desto oftare möter man trupper af flyende och sorföljda insurgenter, som skynda in på det kurländska området, der för närvarande intet belägringseller krigstillstånd är proklameradt. Ett oförgätligt iutryck gjorde på mig anblicken af guvernementerna Kownos, Wilnas, Mohilews och Witebsks fordom så vackra nejder, hvilka alla jag i början af forra veckan genomreste. Öberaknadt de dagligen soresallande arresteringarne, afrällningarne. striderna o. s. v., fick jag upplesva oväntade händelser, som berättiga till den slutsatsen, alt om det nuvarande tillståndet ännu längre fortfar, skall ingenting annat än en grushog återstå af Polen. Redan nu måste man resa hela mil, innan man träffar på en herregård eller en by; otaliga ställen passerade jag, hvilka blifvit menniskotoma, der riddargods och byar blifvit nedskjutna och jemnado med marken af ryssarne. I trakten af Wilkowischki var jag sjelf vittne till ryssarnes grymma, all lag och rätt föraktande framsart. Dagen förut hade omkring 300 insurgenter ankommit till en der bosatt tysks egendom samt under hotelse af dodsstrask tilltvungit sig lifsmedel. Denna händelse förråddes för ryssarne, som geuast arresterade egaren samt plundrade, tånde eld på och nedsköt fullkomligt herrgården. Det var den 25 Aug., kl. 10 på s. m. jag ankom hit och blef vittne till detta beteende. På sin egen hövagn transporterades den fängslade egaren jemte sina anhöriga, som med sorgsna blickar sågo sina egodelar uppgå i lågor, till närmaste stad; efter dem följde en vagn med tagen lösegendom at alla slag, eskorterad af en sotnia kossacker och en afdelning infanteri. Officerarne och manskapet hade naturligtvis forut lagt sig till le båsta sakerna för egen räkning; en rysk ssicer bjöd ut ett guldur ät mig, hvilket jag lå trodde vara hans rallfängna egendom; men lå kossackerna straxt derefter kommo till nig tungt belastade med tyska böcker och tartor, som de bjödo ut för en spottstyfver, slef det klart för mig med hvad slags folk ag hade att göra. En annan öfverraskande öreteelse är det af Murawiew anbefallda ut