Helsingborgs-Posten – 19 september 1863, sida 3

Nu hördes en röst bland mängden: De fys nas på efbacken, de synas på ekbacken! Den präftiga, med fyra hästar bespända wagnen fom allt närmare. Den rullade öfwer windbryggan, den förde med snabbhet in på Sloltsgärden, den Höll wid stora flottstrappan. En lakej i smaffullt livre öppnade wagnsdörs ren och uedslog fotsteget. Baron Lichlenberg och twenne fruntimmer stego ur. Förpafktarnes tillsiällningar lyckades efter öns skan. Nickhaferne, laddade med dubbla ffott, dånade fom kanoner i en batalj; buketterna hwilfa framlemnades aj godsets fagraste täåre nor, woro friska och doftande och emotiogos myc. fet nådigt af husbondens friherrliga händer; gratulationswersarne, författade af ffolmåftas ren i byn, befunnos, om ej fullkomligt, åtminftone i det närmaste wärdiga en Schillers fångs mö. Allt gick fötträffligt. — Ser du, Elias, — hwiskade Fru Freymann till Pastorn — hwad Baronen liknar den der handlanden Lange fom för några månader fes dan war hos of. Om jag ej wisste, att det werkligen war Baron Lichtenberg, få kunde jag wåga ett wad att handlanden Lange, för ait skämta med of, hade iklädt fig Baronens ffe pelse. Hwad tyder du sjelf Clias? Jag tyder såsom du, Maria, och jag har anmärkt derfamma hwiskade Pastorn tilibaka. Och det förefaller mig också — fortfor Pas florffan — Åsom jag förr skulle fett de begge damerna, Den unga, hwad hon är wacker! Hon har swarta ögon precist sådana, fom wår Aunad. Just nu fom Baron Lichtenberg att warfes bli Pastorn och gick emot honom med hastiga eg. ÅTack för fenast, herr Pastor Freyman, och