Helsingborgs-Posten – 15 september 1863, sida 3

Tenna damen, sade Alexander, hwilken räckt handen åt Beatrice. Ni skämtar, min herre? Nej, nej! fom min herre och war wärt wittne, men skynda ev ty tiden är dyrbar. De gingo, eller rättare ilade till mairen, hwilfen just war i begrepp att efter dagens mödor och beswär gå till sängs, då det knackade på dörren och wåra båda resande mede sitt wittne träder in. Ursäfta oss, min herre, att wi på så oläglig td komma att störa er. Er önskan? Mt blifwa förmälda med hwarandra, men det måste ske genast, ty wår tid är kort, wi måste om en halftimma åter afresa med pofte wagnen. Wåra papper äro hår i den fulls komligaste ordning, fom ni skall finna, då ni genomsett dem. Efter tiv minuters förlopp woro Alerander och Beatrice äkta makar. Den korpulente, hwilken under tiden förfeti fig med äpplen, gra. tulerade. Anda til Meaur war denna äftenfrapsdimmel utan moln. Den ättenskapliga kärleken hade uppnått sin kulminationspunkt. Hur skall wår första son heta? frågade den mer än lyckliga modren. Ä Cefar, swarade den kärleksdruckne fadren. Men om det blir en flicka? Magdalena, som min salig mor. Fi done! hwilket antediluvianskt namn, nej då heldre, fom min mor: Melanie. Jag tror ni år egensinnig min herre. Understundom, min fru. Snart derpå uprstod en twist, fom antog en allimer och mer häftig wändning. Smckmäna den war förbi, man grälade redan