Helsingborgs-Posten – 12 september 1863, sida 2

detta ögonblick år det ogrundadt. Defirie O. slipper göra en mesaltiance. Wändande fig om såg hon en person klädd som munk skynda förbi och i samma minut lemna salen. För der aterstående af aftonen öfwerlemnade hon fig med en nästan ursinnig wildhet år dans feng nöje. Många gånger förde hon handen än åt hufwudet, än åt hjertat, lilsom hade hon welat tillbakatwinga alla tankar och känslor. Så förslöt aftonen; fl. 2 på morgonen Åters wände hon Lill sitt logis. Trött lade hon fig vå fin bädd, utan att för ga ett ord till fin mor om hwad fom inträffat under afionen. Andra morgonen infoun sig, häradshöfding E. i det hus der friherrinnan O. och hennes dotter hyrde rum året om, för de besök de då och då aflade i staden. Desiräe igenkände genast hand steg och ffyns dade sig ut i den nårgränsande salen, honom till möles. Förlåt mig, men jag wisste knappast reda på hwad jag fade. Men jag wet det, ty wårr. Undwikande linnet upplöste han ett swart band, från hwilket han tog en bred guldring, fom han räckte henne. Fag kommer hit för att göra ubyte. Om Defirce nu tilfånnagifwit lika bitter ånger, fom hon, då hon för ett par år sedan förolämpade fin ungdomswän, hade måhända bandet återknutits i samma stund der war nåra att brista. Men wid åsynen af det skenbara lugn fom röjde fig i hang ton, wäsende och hållning, öfwerwäldigades hon af en harm fom hon ej war mäktig att bekämpa.