Helsingborgs-Posten – 5 september 1863, sida 2

fann han ånnu ett gemak, hwilket, fastän lång! tillbaka utan fönster och dörrar, förekom honom passabelt nog att wälja till sofrum. Här lade han ifrån sig sin rensel och sin ziegenhainare och begaf sig med friskt mod in i den borgen omslutande fordna parken som nu iill största delen bestod af sammanwexta snär. Gladt gno: lande på en wisstump arbetade Wolfgang fig ge: nom slingerwerterna och stod omsider framför en dörr, fom war stängd. Hållande Johanniss örten i handen ropade han; Grefwinnan Mar thilda! öppnra! Längsamt och knarrande wånde fig dörren på fina hängslen och den med murgröna omgifna dörren öppnades, och passagen war fri. Ett mildt förtrollande sken lyfte emot honom oc i bakgrunden såg han en qwinlig skepnad fitta på en thronlik stol. Bländad och orolig samt gripen af nyfikenhet drog Wolfgang framåt. Det war liksom om han rörde fig i entrofls krets och hans hjertas flag woro nästan hörbara då han närmade fig den i fin hånförandefföns het få strålande qwinnan. Eit himmelsblått allastyg omslöt de fulländade formerna, pråftiga långa, blonda lockar omskuggade hennes englahufwnd och hennes ögon, fom endast iycktes stråla af godhet och kärlek, hänförde ynglingen som knäböjde wid denna förtjusande anblick af en aldrig förut drömd skönhet, od) han frame ftammade en ursäkt för det han wågat inträda. Med ett oefterhärmeligt behag winkade den ide: ala uppenbarelsen honom att stiga upp och med en stämma fom förekom honom såsom en mu sik från den andra werlden, fade hon til hos nom: Du har kallat mig, du will hafwa af mina skatter; hår äro de, tag af dessa diamans ter, rubiner och smaragder, hwaraf deuna foffert är full, få mycket du will och du skall DLlif: