Helsingborgs-Posten – 29 augusti 1863, sida 2

ibågkomma de lärdomar fom jag fökt inplanta hos henne: att er ömscsidiga wänskap och förs troende må utgöra er lyda; må min dotter be tänka, att hon såsom äldre skall bistå fin bror med råd, hwilka din erfarenhet och wänskap ins gifwit henne; må båda betänka att i hwilken ställning de än lomma, de endast genom ce nighet funna blifwa werkligt lyckliga. MÅ de ihågkomma wårt exempel! Huru mycken tröst hafwa wi icke af wår wäåns skap haft i wår olycka; och lyckan njuter man i dubbelt mått, om man fan dela den med en wän, och hwar fon man finna en ömmare och kärare wän än i fföret af fin familj. Må min fon aldrig glömma sin olycklige fars sista ord, hwilka han uttryckligen adresferat til honom: Må han aldrig eftersträfwa att hämnas wår död! Jag har ännu en fak att tala om, fom jag mycket bekymrar mig öfwer, jag wet huru myc fet beswär detta barn skall göra dig. Förlåt honom, dyra syster; fom ihåg hang späda äl: der och huru lätt det år att inbilla ett barn hwad man will oh hwad det sjelf ide förstår. Men den dag hoppas jag skall komma då han skall sörstå wärdera din godhet och ömhet för honom och hans syster. Mig återstår nu endast alt anförtro dig min sista tanke. Jag önskade skrifwa till dig ibörs jan af min process, men utom det att jag ej fick lof dertill war dertill ingen tid öfrig. Jag dör i den romerfefatholffa apostoliska religionen, i hwilken jag met mina bröder blif. wit uppfostrad, och hwartill jag städse bekänt mig; jag har ingen annan andlig tvröft att wånta, iy jag wet ännu icke en gång om någon prest af denna religion finnes här att tilgå och om de icke skulle blottställa sig för en alliför