Helsingborgs-Posten – 29 augusti 1863, sida 2

fer som de hunno antomma, oc uppsatte mar schinen på sitt eget rum, hwarpå han lät göra en liladau, men på fur werkstad. Hade hans arbetare fatt den minsta kännedom, att det war sranst modell de arbetade efter, hade de samt och synnerligen lemnat hans werkstad. Derecz mot är det till oc) med ide utan exempel att man här i Swerige måst sätta utländsk stämpel eller etilett på swenst wara för att funna af: sätta den, ehuru den af alla erkänts fullt jemförlig med, stundom till och med öfwerträffa den utländska. Men så länge der stod helt enfelt den fwenska fabriksfirmans namn derpå, hade den ingen efterfrågan på den swenska marks naden. Under fådana förhältanden, få fänge mi bedrifwa ett sådant afguderi med allt, hwad ute landet frambringar, llingar det rätt lustigt i cus öron då det talas om ert swensli induftris onagafin. Det är nästan som en blomma midt s:i fnön. Hon må wara aldrig fö wacker, hon må prata med de stönaste färger, hon ffall dock frysa bort för frosten. Men sa fär det ej, så kan det ej länge förölifwa. Wi äljia wårt sand — fe deri ligzer talismannen för war framtid. Wi alsåa wårt land, men wi fönna det ide, wi owcta icke hwad det förmär efter hwad det duger till, — se det har warit war olycka. Det är med oss alldeles samma förhållande, fom med en war landsman, hwilken i London wäade sig till wär konsul med begäran alt blifwa wisad den basta sniffabrilanten, emedan han önskade en god ralknif. ÅJa, med nöje, varade fons suln leende, hos hr A. får man de bäfta, ty han är den ende, som tager fina raltnifwar från Eskilstuna i Swerige, och hos honom handlar hela den förnäma werlden. Wår landsman anade ide, att det lifta swenssa Essilsluna — må tro Nottingham eller Manchefter klingar li tet bättre i wåra swenssa öron — att det lilla Eskitatuna lunde åstadlomma saler, fom ide få salnas på de engelska lordernas toilettbord! Den enda skilnaden är den, att i Essilstuna kostar lnifwen knappast en tredjedel, af hwad den för star i London. — En öswerrassning, lik wår landamaus i London, fattar en wid inträdet i det swenska industrimagasinet. Man tror knappt sina ögon. Detta allt, allt detta är swenskt arbete! — Ja, det är swensftt arbete, och det har wunnit erlännande äfven of utländningen, det har täflat med och wunnit priser, wid sidan af Frankriles, Englands, Tysklands, Amerilsas utmärftare alster. Se på dessa arbeten af jern, af messing, af brons, af porslin, se på dessa tapeter af siden od gyllenläder, dessa porfyrvas ser, dessa bildhuggerier och målningar, dessa snickarearbeten och mujlikaliska instrumenter — och du ffall med förundran fråga: hwarför löpa mi för millioner utomlands, hwad wi funna åstadlomma Här hemma sjelfwa mot mindre foftnad förhallandewis wida bättre arbete) — På Yrkande of stadsfsiskalen, adömde Idinrmerby rådhusrätt den 17 dennes kolportören Holmgren från Stockholm 100 rdr och möfmar laren Carlberg i Wimmerby 50 rdr böter, den sednare för att han upplätit rum oh den förra för att han hållit konventilel under i derwarande kyrka pågående ottesångsgudstjenst. — Till den massa af förfök till wederläags ningar utaf Renans werl om (Jesnu lefnad, hwilka redan uttommit eller Hälla på att utarbetas af de förnämsta fransla prelaterna, an målas ylterligare bidrag dels af en bland Heli An donnstolong j Fan sosanråta k5m S fOf Mar NT