Helsingborgs-Posten – 18 augusti 1863, sida 2

Jag är wand wid dylika skådespel och likwäl kände jag denna gång ett wisst obehag. Det syntes mig fåfom rikiade hon på mig fina half öppna ögon och bemärkte ännu denna mildhet hwaröfwer jag få mycket förundrat mig. Jag måste wånda mig bort. Först af folkets knot erfor jag, att den skändlige örfilat hufwudet. Man pästod art ansigtet rodnat derwid. JDå jag återwände hem, gif medborgare Richards profetia i fullbordan. Då jag satte mig till bords frågade min hustru mig: — Hwad fattas dig, hwarför är du så blef? x x Min farfar reserverade fig emot ett anför rande i en Journal, att den fom så oskickligt uppförde fig war en af hans medhjelpare. Revolutionstribunalet låt fångfla timmermans nen Legros och tilldelade honom en flräng tillrättawisning. Annu ett ord till slut. Man har försökt nedsätta Charlotte Cordays storhet i det man tillfkrifwit hennes handling en låg afsigt. Man wille påstå att hennes handling härledde fig från swartsjuka; såsom föremål för hennes får: lek har man än uppgifwit Barbarrour, fom blef i Caen mördad 1790 och än emigranten Boijugan de Maingr. Detta är den största orättwisa. Eharlotte Cordaves själ uppsteg till himlen ren och obefläckad; hennes hjerta har alltid flappat för hennes fädernesland. Hon år er frihetens martyr, hon år demokratiens Jean d Are.