Helsingborgs-Posten – 18 juli 1863, sida 4

parre warnade mot allt öfwergifwande af de inom lyrkan gällande brulen oc) förllarade, oassedt hwad som i sordna tider kunde hafwa föranledt presterne att begagna skägg, att sadant uu för tiden more en opassande nyhet, jom ej får tillåtas, litasom inga nyheter i afseende på drägt, hårets flippning o. s. w. få införas utan päfwers tillständ. — En ny uppfinning. En engelsk meta: nilus skall hafwa uppfunnit en maskiu, fom borstar stöflar. Borsten går 300 gånger fram och tillbaka i minuten. — vöjlig fråga. J plenum på Riddarhus set d. 18 sistl. inträffade, att då alla ärenden för dagen fl, 3 woro afslutade och landtmars slalken skulle hemförlofwa ståndet med den wans liga formeln: Åehagar Ridderskapet och Adeln att åtffiljas? fanns blott en enda ledamot, faptenen mid andra gardet v. Francken, qwar i salen för att beswara frågan. Lyckligtwis bes sann fig kaptenen wid humör att swara ja, och han atsliltides, saledes till mycken munterhet för landtmarskalken, kanslipersonalen och tid ningsreferenterna. Herr v. Francken, säger en tidning, brutar eljest med fin skarpa, genom trängande röst ganssa ofta ensam skrika nej. — Förr och na. I Barometerns litar nia öfwer de nya moderna förckommer bl. a. röljande: När Sva åt Aram blef lemnad fom fru, J huset war ordning och frid. Dä war toiletten helt annan än nu, Gn tjontelatillsammans de sick; Den tettes itu utan gräl eller prack, (Sit förflå fick Eva och Adam en frack Till en början. Förr och nu i Linköpings skola. I:sta llassen eller den s. k. Putten i Linköpings stola sylles nu of små krya oh lifliga pysa 1 å 9—10 år, de öfre tlasserna af gosjar, hwilkas älder star i nagorlanda jemnt förhallande till graden. Men det war icke många år sedan, som ålder och grad stodo i ett ofta luft g mij förhållande. Så berattas, att en gång wid upp: rop i 3 eller 4 klassen fufnades en lärjunge. På värarens fraga, hwar han war, swarades pa Smålands dialekt: Han är wela hemmaHmwad gör han der? — Jo! han gifter fig med en möcket böggelig fiecta. — Amerikanskt. Medan ett amerikanskt regementes mufikkar för någon tid sedan stod och inöfwade ett nytt stycke wid ingången till en stog, npptäckte piparen och den ene trumflagaren ett prättigt swin, fom lugnt lagt sig till hwila i skuggan af en närbelägen klippa. Da repetitionen mar slutad läto de båda mujifonterna fina kamrater förfoga fig bort och lossade derefter bådu ett par flott på det stackars djur vet, som blef liggande dödt på stället. Men hur skulle de nu få swinet transporteradt till sitt qwarter, utan att någon märkte det? Det war den egentliga swårigheten. De slogo länge sina tloka hufwuden tillsamman; omsider fick piparen en ide Zänt om wi skulle gömma djuret i den stora trumman? utbrast han. — BPräftigt! swarade den andre, och fagdt och gjordt. J största haft fingo de båda wännerna djuret flådt och skuret i stycken, aftogo det ena truumskinnet, nedstoppade styckena, ftängde åter trumman och återwände till lägret, fom om ins genting passerot. Men här wäntade dem en obehaglig öfwerraskning. Regementets öfwerste hade fått det sorgliga infallet art låta trupper: na paradera för fig, och hwad fom war ännu wärre, paraden skulle just börjas med det uya musiknumret, hwartill den stora trumman war alldeles oundgänglig. Här måste det antingen bära eller brista; piparen, som war ett klipstt hufwud, närmade sig derföre utan widare krus officeren, drog honom afsides och hwiskade ffyndsamt till honom: Urfäkfta, herr öfwerste, men lifsmedel äro få swåra att öfwerkomma, och få tänkte wi på er och så mille wi gerna öfmerra: ffa er litet. Min wän trumslagaren och jag ha, rent ut sagdt, gömt litet fläft i den stora trumman, och ifall en liten skinka kunde falla herr öfwersten i smaken ... — Inte ett ord mwidare! swarade officeren med wärdigt allwar. Jag fer att du mår illa, trumslagare derborta; gå ur ledet och fom inte tillbaka innan din opasslighet gatt öfwer. Och nu, ni andre: Rätte ning! Skyldra gewär! Hwila gewår! I armen gewär! Färdigt gemär! På så sått gick det en fjerdedels timma med exercis; derefter kom trumslagaren tillbaka, musiken spelade det nya stycket, och på aftonen fanns det delikat färskt fläsk på öfwerstens bord. TE SU fa AN