Bref från en svensk i amerikansk krigstjenst. (Ur Ast.-Bl.) Vi ha förut berättat, att två unga män från Wermland hrr Alexis och Hjalmar Edgren, söner till hr A. H. Edgren på Agneteberg i Arvikafrahlen, äro anställda såsom officerare i nordamerikansk krigstjenst på unionisternas sida, den förre vid flottan och den sednare vid 99:de Newyork-regementet. Bref ha nu nyligen från båda ingått till deras anförvandter här hemma, med underrättelse att den förre tjenstgor ombord på ett af hrigsfartygen utanför Norfolk, medan den andre brodren tillhör den unionistkår som forsvarar Suffolk i Virginien mot separatisterna. Ur den sednares bref tillåta vi oss, med benäget tillstånd, att återgifva följande utdrag, som kan vara af intresse för svenska läsare: Camp Suffolk d. 4 Maj 1063. — — — Rebellerna ha omgisvit Suffolk med jordverk, batterier elc. llitintills ha de hotat oss med en belägring, och om de fortfara så, torde vi en vacker dag få se ett rega af eld och kulor öppnas från dess linier. Jag har likväl skäl att tro att deras rörelse endast är låtsad, for att under skydd deraf kunna samla förråder, rifva upp jernvägar o. s. v. Emellertid har det 99:e haft en ganska pröfvande tid. Vi ha omkring 20 dagar varit i dessa våta och smutsiga jordverk under fiendens eld. Så fort en man sticker upp sitt hutvud öfver bröstvårnet, — schui, schui, hvina ett par kulor förbi honom. Vi ha nästan hvar dag haft flera sårade, och sjelf har jag haft kulor närmare mig än hvad som är riktigt behagligt. Allt intresserar mig på det högsta, men jag skall uppriktigt säga, att jag ej sett många med Carl XII:s musikaliska anlag. Det berättas om engelsmännen vid Sebastopol att intat demoraliserade dem mera än att en längre tid ligga i löpgrafvarne, ntsatta för fiendens eld. Det är långträdigt och jag önskar att något mera afgörande ville följa. Det skall säkerligen intressera er att höra en rapport i en Newvorktidning om vårt regemente. Den följer här i öfversätining. Efter en uppgift om de sårade heter det: Pet sätt hvarpå dessa tappra män uthärdat den onpphörliga elden från fiendens skarpskyttar har aldrig blifvit ofverträffadt. Deras tält n: